Från idé till slutprodukt - Alice
Mitt projektarbete som jag genomfört tillsammans med Bea Schönning har gått ut på att analysera och skapa förståelse för hur genus och jämlikhet tillämpas (och inte tillämpas) i barnlitteratur. I den här rapporten ska jag utgå från några frågeställningar rörande hur vår arbetsprocess sett ut, hur vi löst de problem vi stött på samt vad jag har lärt mig under kursens gång.
Hur har jag förhållit mig till tidsplanen och hur har planeringen och syftet förändrats under arbetsprocessen?
Jag och Bea gjorde i början av projektet en tydlig tidsplanering för vad vi skulle göra varje vecka under projektet. Vi delade in vår arbetsprocess i olika delar. Första halvåret la vi fokus på forskning och fördjupning kring genus och barnlitteratur samt på att läsa och analysera barnböcker. Dessa två delar hade vi lagt ungefär lika mycket tid till, något som under arbetes gång förändrades då jag själv upptäckte att jag själv fick mycket mer ut av att läsa och analysera barnböcker än att genusforska. Det gav mig mer konkret information och hjälp till slutprodukten, och skapade det genustänk jag behövde för att kunna skriva vår barnbok. Istället för att ägna vissa veckor åt endast genusforskning och sedan vissa veckor endast åt läsning var något jag omvärderade och gjorde annorlunda. Jag kände att det var mer effektivt att kombinera de två, och i bloggen har jag redovisat hur jag ena veckan analyserat en bok för att nästa få mer förståelse genom att undersöka begreppet genus, som jag sedan kunde ta med mig till veckan efter när jag analyserade och läste ytterligare en barnbok. På detta sätt arbetade vi under hösten, som även hade ett större avbrott i sluten i och med praktiken Barcelona.
Under våren lades fokus helt på slutprodukten, och vi kände båda två att vi hellre började med det på en gång för att få fram en bra bok, istället för att ta upp kontakt med bokförläggare på Natur och Kultur. Vi utformade våra karaktärer och fick ta ställning kring flera svåra frågor. Vi märkte att för att få boken genusneutral var det lätt att vi bara vände på normerna, och tillskrev pojken alla de normer som vanligtvis tilldelas flickor och vice versa, men det blev ju lika fel det. Genom dessa problem tydligjorde vi vårt syfte med boken, att den inte skulle vara provocerande eller revolutionerande utan istället genusneutral på ett enkelt sätt för att visa på hur enkelt det är att fostra barn genusneutralt och utanför stereotyperna för flickor och pojkar. Under denna period gick mycket av min tid till att göra klart illustrationerna, som inte medförde mycket analys och som var oerhört tidskrävande.
Dock var det under denna period som ”hen-debatten” var som mest uppmärksammad, vilket gjorde att jag och Bea återigen diskuterade ordets användning och huruvida vi ville använda det eller inte. Vi kom fram till samma svar som tidigare, att vi i vår bok vill fokusera på det sociala könet och inte på det biologiska. Detta fick vi positiv feedback på under vårt besök i stallet då vi testade boken på en grupp barn (alla tjejer), som alla var överens om att de ville bli bemötta likvärdigt som killarna i deras klasser, men de skulle inte vilja bli kallade för ”hen”.
Även under denna period skilde sig mitt arbete något från den ursprungliga tidsplaneringen, och återigen integrerades skriv- och ritprocessen med feedback, forskning och diskussioner.
I slutet av perioden har vi även tagit tillvara på feedback från olika personer som alla haft intressanta åsikter och som alla påpekat olika delar av boken. All konstruktiv kritik vi fått har jag och Bea tillsammans diskuterat och det har lett till att vi i vår slutprodukt kunnat ändra på små detaljer som vi tidigare inte tänk på, vilket enligt mig lett till ett bättre resultat.
Vad har jag lärt mig under projektets gång?
Under projektet har det för mig varit en stor utmaning att avsätta tid i veckorna till projektet. När man inte har inplanerade lektioner i schemat, eller examinationer regelbundet har det lätt blivit att jag prioriterat andra ämnen före projektarbetet. Men självklart har detta då endast lett till att det blir en större del arbete sen, med en större del att komplettera. Under tidens gång har jag insett vikten av att själv avsätta min egna tid till detta för att få det gjort och att detta är en kurs precis som de andra. Jag tycket själv att jag visat på en förbättring rörande detta mot slutet av kursen, men detta är något jag ändå i helhet kunnat göra betydligt bättre.
Jag har även fått en betydligt större förståelse för hur genus och normer tillämpas i barnlitteratur, och hur stor påverkan det faktiskt har. Dock har jag även mot slutet av kursen, i samband med att vår bok verkligen började ta form, även insett hur otroligt enkelt det egentligen är att ignorera de rådande normerna för könen, utan att reslutatet egentligen blir särskilt annorlunda. Framförallt har mitt arbete, läsandet av barnböcker, forskningen och diskussionerna med Bea samt dem som gett oss feedback gjort att jag har utvecklat en mycket större medvetenhet kring ämnet. Jag lägger märke till hur ojämställt pojkar och flickor, män och kvinnor ibland framställs i samhället genom till exempel media, något jag tidigare kanske inte reflekterat över. Detta, just medvetenhet, tror jag också är det viktigaste vi kan förmedla. Som jag tidigare skrivit i bloggen ”En flicka ska självklart kunna vara klädd helt i rosa med det ska inte vara på grund av att hon är flicka som hon är det, och vice versa”. Just detta tror jag är så oerhört viktigt. Att vara medveten och själv kunna reflektera över hur man kanske bemöter flickor och pojkar annorlunda tror jag är nyckeln till ett mer jämställt samhälle, och det är just medvetenhet om vårt beteende och våra normer som krävs för att vi ska kunna förändra dem.
V.18. Feedback!
Idag har jag och Bea både ändrat på små detaljer i boken efter feedback från barnen i stallet och låtit både vänner och lärare läsa boken för att få så mycket feedback som möjligt.
Anna-Maria var en av lärarna som läste vår bok, och vi fick mycket bra feedback! Hon sa till exempel att detta verkligen var en bok som hon kunde ha läst för sin egna dotter vilket man blir väldigt glad över att höra! Det hon hade att anmärka på var att språket var något komplicerat, vilket vi försökt ändra lite på för att förenkla för barnen, men att det ändå var bra med lite svårare ord som föräldrarna då helt enkelt får förklara för barnen.
Andra saker var att det "borde" heta förskola istället för dagis, eftersom det är den egentliga termen och detta har vi ändrat på nu. Hon påpekade även att vi skrivit just "snälla Birgitta" om dagisfröken (förlåt, förskolepedagog), och det insåg vi också var lite klyschigt. Nu är det "snälla Svenne" istället! Detta för att bryta ännu en norm, om att det bara är äldre kvinnor som jobbar på förskola.
En till ändring vi gjort efter att Anna-Maria läst är att vi har lagt till så Elvira har två pappor, att det är tydligt utskrivet helt enkelt. Om det bara står "Elviras pappa" tror vi att de flesta (kanske undermedvetet) snabbt antar att hon har en mamma och en pappa.
Roligt med så bra konstruktiv kritik! Nu är det bara att göra sista redigeringarna plus en framsida mer helgen och sen ska den slutgiltiga upplagan häftas ihop och lämnas in. Underbart!
//Alice
V.17. Efter besöket i stallet
Istället spann diskussionen istället över till hur de tyckte att det var i deras klasser, huruvida killarna och tjejerna är grupperade och om lärarna bemötte eleverna olika beroende på kön. Självklart var denna diskussion vinklad, då de bara var tjejer i åldrarna runt 10-13 som var med (i alla fall var det de lite äldre tjejerna som främst deltog i diskussionen, inte helt konstigt kanske) men det var intressant hur de alla hade en ganska gemensam bild av hur det såg ut i deras olika klasser och skolor. Enligt dem var de mer grupperade i tjejer och killar nu än vad de var när de var yngre, då alla lekte med alla på ett annat sätt. Det dem sa stämmer ganska bra in på den bild man har, pojkarna spelar fotboll och flickorna spelar kort eller hoppar hopprep, i korta drag.
De tyckte allihop att deras lärare var mer toleranta mot killarna, som enligt dom alltid var "stökiga" men sällan fick en ordentlig tillsägelse. Tjejerna däremot, verkar bli mer ordentligt tillsagda för mindre, som när de väl är högljudda till exempel och kunde då bli utslängda vilket pojkarna inte verkar bli lika ofta.
Allt detta var så himla intressant att höra, och man skulle kunna skriva långt om allt som sades. Nu måste jag och Bea (troligtvis i nästa vecka) sätta oss ner för en ordentlig diskussion, och fundera över vad och hur vi kan ändra boken och om vi eventuellt vill göra det. Hur som helst var det enligt mig ett väldigt lyckat besök!
//Alice
V.16. Färdigritat!
Nu är jag klar med alla bilderna till vår bok! Känns väldigt skönt att nu kunna gå vidare med andra delar av arbetet, även om jag ändå inte känner mig helt klar för det gör man aldrig med illustrationer. Det finns helt enkelt alltid något att förbättra, ändra eller lägga till så eventuellt kommer jag lägga ner lite mer tid i veckan på detaljerna, men det är inte heller viktigt för slutprodukten då vi får se om jag har tid!
Så, nu ska bilderna skannas in, det ska göras en layout och sen så ska vi skriva ut några ex till lördag på stallet, då vi ska testa boken för första gången!
//Alice
V.15 Effektivitet!!
Vi har kommit igång bra under denna vecka, då vi upptäckt att det blir så svårt för oss båda att jobba enskilt, och därav har arbetet saktat ner rejält. Bea har haft svårt att anpassa texten till barn utan att få diskutera det, och samtidigt som hon pga det behövt ändra på vissa detaljer har jag haft svårt att veta på egen hand exakt vad jag ska rita, därav många många skisser och slängda/ändrade bilder. Att rita är väldigt roligt, men det är även otroligt tidskrävande! Detta har vi också effektiviserat genom att jag gjort den färdiga skissen och efter det har Bea färglagt.
Så, nu efter två dagar och flera timmar har vi sex ritade bilder (alltså endast ca fyra kvar) och ett färdigt textutkast! Det vi har kvar nu är:
- 4 bilder
- skanna in bilder
- layouten
- framsidan
- ev ändringar efter besöket i stallet
V.12 Bör vi använda "hen"?
Jag och Bea bestämde ganska tidigt att vi inte skulle använda "hen" som könsneutralt pronomen i vår barnbok. Vi kom överens om att det var en skillnad mellan det biologiska och det sociala könet och att det var det sistnämnda vi endast skulle fokusera på, och att ”han” och ”hon” fick vara kvar på grund av att en biologisk och fysisk skillnad alltid kommer att finnas mellan en "han" och "en hon".
Nu tittade jag på veckans avsnitt av Babel, där de hade ett inlägg om användandet av ”hen”. Mycket av diskussionen handlande om just den praktiska nyttan av ordet (i formella sammanhang är det ju faktiskt smidigast att skriva ”hen” istället för ”han eller hon”, som exempel) men även om hur just användandet av hen kan påpeka könsrollerna mer, trots syftet som könsneutralt alternativ. Detta tror jag mest beror på att vi idag inte är öppna för ordet, och att det skapar osäkerhet hos människor när de läser det. För väldigt mycket i vårt språk är uppbyggt så vi lätt kan skilja på könen. Som syster och bror t.ex, varför är det egentligen relevant vad för kön mitt syskon har om jag berättar det för någon? och detta finns det tusen exempel på, hur vi varje dag skiljer på könen utan någon som helst egentlig anledning.
I vårt samhälle ökar jämställdheten långsamt men säkert. Att i Sverige säga att män är bättre än kvinnor, eller att endast kvinnor bör stanna hemma med barn är oerhört tabubelagt. Men, i vi skiljer på män och kvinnor varje dag i vårt språk med ord utan den minsta laddning. Trots det när vi nu (äntligen?) har fått ett ord, ett pronomen, som faktiskt kan likställa män och kvinnor så möts det med väldigt starka reaktioner.
Som jag ser det så är ordet ”hen” idag endast ett tillägg till språket, och är inte där för att utkonkurrera ”han” och ”hon” (i alla fall inte i nuläget). Ordet för mig är så otroligt intressant, och även om jag tycker att vårt beslut om att behålla de icke könsneutrala pronomen är bra, så blir jag lite sugen på att kanske experimentera lite med ”hen”. Kanske testa att använda det, och egentligen speciellt att testa reaktionerna på barn och höra vad dem säger för hur ser just dem på ämnet nu? och hur kommer det se ut när dem blir vuxna?
(sveriges första barnbok som använder "hen")
//Alice
V.11. Vår första riktiga deadline?
v.10. Fortsätter att rita!
V.47 Tidigare forskning kring ämnet
Just detta som de beskriver i citatet tycker jag är väldigt viktiga nyckelord, samt att det även beskriver mitt och Beas projekt ganska bra. Jag tror att det viktigaste för att vårt samhälle ska kunna bryta sig loss från de invanda könstereotyperna och normerna är kort och gott medvetenhet. Det är inte det att flickor inte ska få ha klänning, eller att pojkar inte ska få gå i blått. Alla barn ska inte bli döpta till "könsneutrala" namn och alla leksaker ska inte vara i "könsneutrala" färger. Nej, det som behövs är att folk (föräldrar, lärare, alla!) får ökad kunskap och medvetande kring de normer som existerar och att man genom den kunskapen ska kunna ta genusmedvetna val och motarbeta könstereotyperna. Att klä sin dotter i rosa ska inte bero på att hon är just en flicka, utan oberoende av det. Det är motiven till handlingarna som går att undersöka och förändra. Det jag tror att vi behöver göra är helt enkelt att bara röra runt i grytan helt och hållet tills att vi blandat upp alla egenskaper och färger och former, så att de nu kan förknippas med ett barns egna och unika identitet, istället för med dess könstillhörighet.
V.4 Planer kring att "testa" vår bok!
Vi kommer, förhoppningsvis veckan innan påsklovet, ha ett färdigt utkast av boken som vi är relativt nöjda med. Då kommer ett väldigt intressant steg, vi ska samla några barn från min ridklubb och låta dem läsa boken och titta på bilderna. Vi kommer även i ett annat skede göra det samma med personer i vår ålder och äldre, men just detta med barnen tror jag kommer vara oerhört hjälpsamt för oss.
Barn är enligt min erfarenhet mer raka och konkreta i hur de väljer att uttala sig, och därmed lättare att förstå. Genom att få höra deras åsikter kommer vi förhoppningsvis både få kännedom hur själva boken verkar och mottas, men även hur stor kunskap barn har om ämnet och om det finns någon slags medvetande kring vilka normer som rör pojkar och flickor. Det blir helt enkelt väldigt intressant att få se reaktionerna på boken, och det är upp till oss att fundera ut de rätta frågorna.
Viktigt att nämna kan även vara att de barnen som kommer få läsa med största sannolikhet kommer bestå av 100% tjejer. Detta ska egentligen inte spela någon roll (enligt Beas och min värdegrund i detta projekt) men det är möjligt att så inte är fallet och därmed kan vi i framtiden komma att diskutera huruvida vi anser det nödvändigt att låta pojkar i samma ålder läsa boken. Jag hoppas att vi kommer fram till att det inte spelar någon roll, då det inte borde göra det.
//Alice
V.7 Utformning av boken.
Jag har även funderat lite på hur boken kan utformas på ett smidigt sätt, då vi kommer behöva sätta ihop mina första skisser samt Beas första utkast på texten i ett läsbart format. Detta går lätt att göra med en scanner, en dator och en skrivare och jag hoppas att vi kan göra detta på ett snyggt sätt. Vi kommer även behöva planera in tid till detta samt även diskutera hur själva slutprodukten kommer se ut. Själv tror jag dock att det kommer bli svårt för oss att trycka upp den som en "riktig" bok, då det troligtvis skulle bli för tidskrävande att kontakta tryckerier, hitta finansiella medel osv. Viktigt är att vi tar beslut kring detta i tid, så detta i slutändan inte blir ett problem eller orsak till stress.
Just ett första utkast är även viktigt för att vi innan påsklovet ska kunna pröva vår bok på barn och vuxna, för att kunna mäta reaktionerna och därefter jobba vidare mot slutprodukten!
//Alice
V.6. Igång med tecknandet.
V.5. Dags att börja rita!
V.46. Bokanalys!
V.46. Ändring i planeringen!
V.45. Mitt Rosa Liv
Boken handlar om en flicka som inte har några rosa saker eller kläder, men som tycker det är "supersnyggt". Hon tror att det är prinsessor som har rosa saker och äger rosa bilar. En dag kommer hennes morfar för att hjälpa henne att färga kläderna rosa och göra om hennes rum. Kläderna får trycket "power", fastsydda mantlar och kjolar och morfar har även en tiara med sig. Flickan säger att prinsessor är sådana som bestämmer allt själva, är själviska och stressade, som drömmer mycket och gråter när de trillar. Boken avslutas med att flickan och morfar leker i parken, men när hon blir smutsig så tycker hon att det vore bra med några svarta kläder också, som pirater har. "Det fixar vi en annan gång" säger morfar.
Jag har svårt att förstå bokens syfte, och vad författaren vill förmedla. Via illustrationerna och text antar jag genast att det är en flicka boken handlar om, trots att det egentligen inte är utskrivet mer än att mamman kallar barnet för "gumman" vid ett tillfälle. Detta känns dock inte som ett medvetet drag från författaren, utan jag tror att tanken var att boken skulle handla om just en flicka. I historian så har ju flickan inga rosa saker från början, för att hennes föräldrar "inte gillar det så mycket", så alltså kommer väl idéerna om prinsessor och deras färg rosa från något annat håll. För det är ju inte själva färgen rosa som är problemet, utan att den färgen i vårt samhälle idag förknippas med just små söta tjejer och placerar dessa i ett fack, under en norm.
V.40. begreppet Genus.
V. 38. Alices analys av boken Super-Charlie.
Super-Charlie handlar om en liten pojke som råkar få lite stjärnstoft på sig när han ligger på sjukuset efter sin födelse. Det gör att Charlie blir jättesmart och att han kan göra saker som vanliga bebisar inte kan, typ flyga och prata och bre sina egna smörgåsar. Han förstår även att hans föräldrar bara skulle bli chockade om de visste om hans speciella egenskaper, så framför sin familj låtsas han bara vara en vanlig bebis. Vid middagsbordet får han höra att hans storebror blir mobbad av en äldre pojke på skolan, vilket föräldrarna mest avfärdar men som gör Charlie jättearg vilket slutar med att han en natt flyger till den äldre pojken och häller en "bajsblöja" på honom.
För att då analysera boken utifrån genus och jämlikhet kan man ju börja med det mest uppenbara. Super-Charlie är en pojke, och normen ser ju ut så att det är pojkar som är modiga och smarta. I just detta fall så är boken skriven av Camilla Läckberg just pågrund av att hon har en sån som heter Charlie, men frågan är om hon hade känt samma inspiration för att skriva en bok om en superhjältebebis om hon hade haft en dotter istället för en son?
I övrigt så kan man hämta mycket mer information från illustrationerna (här av illustratören Millis Sarri) än från själva texten, vilket är fallet i de flesta barnböcker för den åldersgruppen vi är intresserade av. Där kan vi se de typiska normerna för hur tjejer och killar ska bete sig. Charlies storasyskon, en tjej och en pojke, är tydliga exempel på det. Flickan är blond med långt hår och ett rosa hårband. I övrigt rosa tröja, en kjol och rosa strumpbyxor medans pojken har brunt kort hår, en grön tshirt och ett par svarta jeans. Pojken visar även, både i text och bild, mer nyfikenhet för Charlie medans systern tycker att han luktar illa. Det man kan fråga sig här är varför tycker författaren och illustratören att så tydligt visa vem som är tjej och vem som är kille av syskonen.
Både i text och bild ser man att det mest är pojkarna som är modiga, och t.ex är det en äldre pojke som mobbar charlies storebror och inte en äldre flicka. Charlie har även bara typiska killeksaker, typ bilar och inga dockor. Storasystern leker iofs pirat en gång med sin pappa, och det är säker ingenting som skulle ha skett i en äldre barnbok men det är fortfarande storebrorn som läser stålmannen, och inte systern.
Det känns som om jag redan nu efter att bara ha läst en barnbok har kommit in lite i tänket kring genus och jämlikhet. I veckan ska jag och bea även göra en gemensam analys och jämförelse mellan våra två böcker, då hon läst "barnen i bullerbyn" som är en betydligt äldre barnbok än "Super-Charlie".
V.36. Kontakt med bokförlaget Natur & Kultur.
Vi kommer även troligtvis få tillgång till material (olika barnböcker) och även hjälp med att få kontakt med verksamma författare.
