v. 7 I skrivande stund
Idag har jag fortsatt med textutkastet till barnboken. Att försöka anpassa språket är lite knepigt, jag har svårt att sätta mig in i vad som är lagom nivå för vår åldersgrupp. Jag har därför tagit hjälp av de många barnböcker jag har hemma och kollat vilka ord som används och inte där. Jag har exempelvis valt att använda förstärkningsord som jätte- och super-, men jobbar fortfarande på att omformulera "barnen diskuterar" på något bra vis som passar i sammanhanget. Jag har ringt Alice ett antal gånger under dagen och frågat vad hon tycker om det ena eller andra. Det blir ganska omständigt för oss, det blir lätt att man jobbar förbi varandra när den ena gör teckningarna och den andra texten. Men det här har vi ju tänkt på, vi har minst ett möte i veckan inplanerat för presentation och diskussion om och av vårt arbete med varandra. Jag fick en ny idé idag dock, fast jag är inte säker om det funkar. Jag tänkte att vi kanske kunde posta våra utkast här på bloggen och ge feedback så. Jag lägger upp texten till sida 1-3 och Alice lägger upp bilderna, sedan skriver vi ett inlägg var där vi ger feedback och diskuterar bådas utkast. Jag vet inte riktigt om det funkar, men det vore smidigt. Ska diskutera det med Alice imorgon. Nu ska jag fortsätta skriva, det tar mycket tid så det är bra att passa på när man är sjuk.
/Bea
V.47 Tidigare forskning kring ämnet
Efter att ha sökt via internet på "genus i barnlitteratur" får man flera träffar från tidigare skrivna uppsatser kring ämnet. Då de är utförliga arbeten på ett trettiotal sidor vardera måste jag säga att jag inte läst vartenda ord men lyckats plocka ut flera intressanta delar som verkligen kan hjälpa mig och bea i detta projekt.
"Vi anser att de traditionella könsrollerna förekommer
även i 2000-talets barnlitteratur, men något mindre stereotypt när det gäller barnskildringen. I
beskrivningen av de vuxna karaktärerna befästs fortfarande ett traditionellt synsätt ur
genusperspektiv. Det har visat sig i många studier att barn påverkas oerhört mycket av vad de
läser och det bidrar till att skapa deras attityder, förståelse och beteende. Av detta skäl anser vi
att det är mycket viktigt att vi väljer ut barn- och ungdomslitteratur ur ett genusperspektiv för
att inte befästa de traditionella könsrollerna. Detta visar också hur viktigt det är att vi
fortsätter forska i ämnet och att verksamma pedagoger ständigt bör reflektera över
genusperspektivet i sitt arbete. Detta är ett ansvar och en skyldighet som pedagoger har. "
Detta citat är taget ur ett examensarbete skrivet av två lärar-studerande vid Göteborgs universitet. De har fokuserat främst på litteratur som vänder sig till något äldre barn/unga tonåringar samt böcker skrivna under 2000-talet.
Just detta som de beskriver i citatet tycker jag är väldigt viktiga nyckelord, samt att det även beskriver mitt och Beas projekt ganska bra. Jag tror att det viktigaste för att vårt samhälle ska kunna bryta sig loss från de invanda könstereotyperna och normerna är kort och gott medvetenhet. Det är inte det att flickor inte ska få ha klänning, eller att pojkar inte ska få gå i blått. Alla barn ska inte bli döpta till "könsneutrala" namn och alla leksaker ska inte vara i "könsneutrala" färger. Nej, det som behövs är att folk (föräldrar, lärare, alla!) får ökad kunskap och medvetande kring de normer som existerar och att man genom den kunskapen ska kunna ta genusmedvetna val och motarbeta könstereotyperna. Att klä sin dotter i rosa ska inte bero på att hon är just en flicka, utan oberoende av det. Det är motiven till handlingarna som går att undersöka och förändra. Det jag tror att vi behöver göra är helt enkelt att bara röra runt i grytan helt och hållet tills att vi blandat upp alla egenskaper och färger och former, så att de nu kan förknippas med ett barns egna och unika identitet, istället för med dess könstillhörighet.
Just detta som de beskriver i citatet tycker jag är väldigt viktiga nyckelord, samt att det även beskriver mitt och Beas projekt ganska bra. Jag tror att det viktigaste för att vårt samhälle ska kunna bryta sig loss från de invanda könstereotyperna och normerna är kort och gott medvetenhet. Det är inte det att flickor inte ska få ha klänning, eller att pojkar inte ska få gå i blått. Alla barn ska inte bli döpta till "könsneutrala" namn och alla leksaker ska inte vara i "könsneutrala" färger. Nej, det som behövs är att folk (föräldrar, lärare, alla!) får ökad kunskap och medvetande kring de normer som existerar och att man genom den kunskapen ska kunna ta genusmedvetna val och motarbeta könstereotyperna. Att klä sin dotter i rosa ska inte bero på att hon är just en flicka, utan oberoende av det. Det är motiven till handlingarna som går att undersöka och förändra. Det jag tror att vi behöver göra är helt enkelt att bara röra runt i grytan helt och hållet tills att vi blandat upp alla egenskaper och färger och former, så att de nu kan förknippas med ett barns egna och unika identitet, istället för med dess könstillhörighet.
//ALICE
Vi anser att de traditionella könsrollerna förekommer
även i 2000-talets barnlitteratur, men något mindre stereotypt när det gäller barnskildringen. I
beskrivningen av de vuxna karaktärerna befästs fortfarande ett traditionellt synsätt ur
genusperspektiv. Det har visat sig i många studier att barn påverkas oerhört mycket av vad de
läser och det bidrar till att skapa deras attityder, förståelse och beteende. Av detta skäl anser vi
att det är mycket viktigt att vi väljer ut barn- och ungdomslitteratur ur ett genusperspektiv för
att inte befästa de traditionella könsrollerna. Detta visar också hur viktigt det är att vi
fortsätter forska i ämnet och att verksamma pedagoger ständigt bör reflektera över
genusperspektivet i sitt arbete. Detta är ett ansvar och en skyldighet som pedagoger har.
V.4 Planer kring att "testa" vår bok!
(detta är ett logginlägg återskapat från arbete v.4)
Vi kommer, förhoppningsvis veckan innan påsklovet, ha ett färdigt utkast av boken som vi är relativt nöjda med. Då kommer ett väldigt intressant steg, vi ska samla några barn från min ridklubb och låta dem läsa boken och titta på bilderna. Vi kommer även i ett annat skede göra det samma med personer i vår ålder och äldre, men just detta med barnen tror jag kommer vara oerhört hjälpsamt för oss.
Barn är enligt min erfarenhet mer raka och konkreta i hur de väljer att uttala sig, och därmed lättare att förstå. Genom att få höra deras åsikter kommer vi förhoppningsvis både få kännedom hur själva boken verkar och mottas, men även hur stor kunskap barn har om ämnet och om det finns någon slags medvetande kring vilka normer som rör pojkar och flickor. Det blir helt enkelt väldigt intressant att få se reaktionerna på boken, och det är upp till oss att fundera ut de rätta frågorna.
Viktigt att nämna kan även vara att de barnen som kommer få läsa med största sannolikhet kommer bestå av 100% tjejer. Detta ska egentligen inte spela någon roll (enligt Beas och min värdegrund i detta projekt) men det är möjligt att så inte är fallet och därmed kan vi i framtiden komma att diskutera huruvida vi anser det nödvändigt att låta pojkar i samma ålder läsa boken. Jag hoppas att vi kommer fram till att det inte spelar någon roll, då det inte borde göra det.
//Alice
Vi kommer, förhoppningsvis veckan innan påsklovet, ha ett färdigt utkast av boken som vi är relativt nöjda med. Då kommer ett väldigt intressant steg, vi ska samla några barn från min ridklubb och låta dem läsa boken och titta på bilderna. Vi kommer även i ett annat skede göra det samma med personer i vår ålder och äldre, men just detta med barnen tror jag kommer vara oerhört hjälpsamt för oss.
Barn är enligt min erfarenhet mer raka och konkreta i hur de väljer att uttala sig, och därmed lättare att förstå. Genom att få höra deras åsikter kommer vi förhoppningsvis både få kännedom hur själva boken verkar och mottas, men även hur stor kunskap barn har om ämnet och om det finns någon slags medvetande kring vilka normer som rör pojkar och flickor. Det blir helt enkelt väldigt intressant att få se reaktionerna på boken, och det är upp till oss att fundera ut de rätta frågorna.
Viktigt att nämna kan även vara att de barnen som kommer få läsa med största sannolikhet kommer bestå av 100% tjejer. Detta ska egentligen inte spela någon roll (enligt Beas och min värdegrund i detta projekt) men det är möjligt att så inte är fallet och därmed kan vi i framtiden komma att diskutera huruvida vi anser det nödvändigt att låta pojkar i samma ålder läsa boken. Jag hoppas att vi kommer fram till att det inte spelar någon roll, då det inte borde göra det.
//Alice
V.7 Utformning av boken.
Idag har jag arbetat vidare med några av skisserna. Jag har insett vilket krävande arbete det kommer bli att skapa något som talar för och representerar bokens syfte, samtidigt som jag själv blir någorlunda (prestationsmässigt) nöjd med mitt arbete. Detta kan bli mer tidskrävande än väntat och kan vara något som jag och bea behöver omvärdera tidsmässigt i planeringen.
Jag har även funderat lite på hur boken kan utformas på ett smidigt sätt, då vi kommer behöva sätta ihop mina första skisser samt Beas första utkast på texten i ett läsbart format. Detta går lätt att göra med en scanner, en dator och en skrivare och jag hoppas att vi kan göra detta på ett snyggt sätt. Vi kommer även behöva planera in tid till detta samt även diskutera hur själva slutprodukten kommer se ut. Själv tror jag dock att det kommer bli svårt för oss att trycka upp den som en "riktig" bok, då det troligtvis skulle bli för tidskrävande att kontakta tryckerier, hitta finansiella medel osv. Viktigt är att vi tar beslut kring detta i tid, så detta i slutändan inte blir ett problem eller orsak till stress.
Just ett första utkast är även viktigt för att vi innan påsklovet ska kunna pröva vår bok på barn och vuxna, för att kunna mäta reaktionerna och därefter jobba vidare mot slutprodukten!
//Alice
Jag har även funderat lite på hur boken kan utformas på ett smidigt sätt, då vi kommer behöva sätta ihop mina första skisser samt Beas första utkast på texten i ett läsbart format. Detta går lätt att göra med en scanner, en dator och en skrivare och jag hoppas att vi kan göra detta på ett snyggt sätt. Vi kommer även behöva planera in tid till detta samt även diskutera hur själva slutprodukten kommer se ut. Själv tror jag dock att det kommer bli svårt för oss att trycka upp den som en "riktig" bok, då det troligtvis skulle bli för tidskrävande att kontakta tryckerier, hitta finansiella medel osv. Viktigt är att vi tar beslut kring detta i tid, så detta i slutändan inte blir ett problem eller orsak till stress.
Just ett första utkast är även viktigt för att vi innan påsklovet ska kunna pröva vår bok på barn och vuxna, för att kunna mäta reaktionerna och därefter jobba vidare mot slutprodukten!
//Alice
v. 51 Varför projekt som vårt behövs
Det är både jobbigt och roligt på något sätt att hitta cyniska bilder som denna som totalt ratar allt jag är uppväxt med. Med tanke på hur mycket jag bryr mig om sånt här nu för tiden ger det mig någonstans hopp för att det inte är för sent för förändring :).
Den här bilden är ett exempel på vad jag ramlade över när jag försökte göra efterforskningar gällande huvudkaraktärer i barnböcker. Att försöka fundera ut en huvudkaraktär till vår bok kommer bli extremt svårt. En sak jag hittade som var väldigt intressant var att huvudkaraktären i barnböcker ofta ställs inför ett problem eller en situation de måste lösa utan vuxnas inflytande. Barnböcker handlar alltså till stor del om barns utveckling och mognad. När jag tänkte efter så stämmer det här väldigt bra på de böcker jag läst som är till barn och som också handlar om barn, som "Linus blir kär" och "tönten". Det här ledde mig osökt in på de barnböcker jag läst som INTE handlat om barn, "Pelle Svanslös och julklappstjuvarna" till exempel. Jag var tvungen att gå tillbaka till den och kolla hur storyn är utformad om den inte är baserad på ett barns upplevelser. Pelle Svanslös är (förutom baserad på Maja gräddnos som städar och bakar inför jul och Pelle som tjänar pengar och andra jobbiga könsnormer) givetvis också baserad på ett problem och en lösning, som alla böcker baserade på den dramaturgiska modellen. Men Pelle svanslös är snarare fokuserad på en knasig och underhållande historia medan exempelvis "tönten" tar upp ett problem som ett barn i den åldern kan uppleva idag. Jag tänker på de ungdomsböcker jag läst som dom också förklarar om en tonårings "komplicerade" liv. Jag tror att det helt enkelt handlar om en ny trend inom bokskrivandet, Pelle Svanslös är trots allt från 1957. Jag tycker att vi, när vi kommer dit, ska skriva en barnbok som också är baserad på problematik som kan kännas aktuell för barn idag. Att vi ska ha mänskliga karaktärer och inte djur har vi bestämt för länge sen. Att skriva en genusneutral bok är att ligga i framkant, då borde vi göra det när det kommer till bokens story också.
/Bea
v. 49 Nya metoder
Det här är en återskapad logg. Nu när jag skulle återskapa från de här veckorna så började jag titta på vilka böcker jag läst och analyserat och tänkte skriva in dem. Sen drogs jag in på facebook (som man så lätt gör), och insåg då att jag gjort mycket projektarbete relativt omedvetet. Jag har, under hela det här året egentligen, aktivt länkat, kommenterat, diskuterat, rasat, älskat, frågat och tyckt kring olika genusrelaterade ämnen. Det har varit allt från youtubeklipp till bilder till nyhetsartiklar. Jag insåg att jag flitigt länkat detta i min privata blogg och på min facebook, men aldrig kopplat till projektet! Ytterst korkat. Nu har jag försökt leta fram det material jag läst och använt under hösten och ska försöka använda det här. Jag är helt övertygad om att diskussionerna jag haft med andra via nätet om en viss reklam har gett mig lika mycket till projektet som när jag läst facklitteratur. Genusfrågan är ju trots allt till stor del en tolkningsfråga.
Vi kan börja med det här klippet. I korta drag handlar det om att LEGO, som är stämplat som en pojkleksak, har satsat stora pengar på att marknadsföra lego till flickor. Det hela resulterade i "LEGO friends", en barbievärld i legoformat. Jag uppmanar verkligen till att se det här klippet, tjejen som gör det är väldigt smart och har gjort ordentliga efterforskningar och det känns lite onödigt att återberätta hela klippet. Hon visar bland annat gamla satsningar på lego för flickor genom tiderna, projekt som alla har sett likadana ut. Allt i rosa och lila, mindre fokus på bygge och legogubbar som liknar barbies (snygga tjejer) istället för som de vanliga legogubbarna.
Men jag tyckte att något fattas här, det stämde inte riktigt med min bild av lego. Jag var tvungen och göra mina egna efterforskningar och hittade då den här reklamen från 70-talet:
Det är alltså inte förrän från 70-talet och framåt som detta "tjejlego" utvecklas. Varför? Hur kommer det sig att jämställdheten gått bakåt sedan dess? Jag antar att frågan var trendigare då, som miljömedvetenheten idag.
VDn för LEGO sa vid lanseringen av LEGO friends "we focused on creating a play experience centered on the joy of creation, while heeding the way girls naturally build and play". Det han hävdar är alltså att LEGO friends består av frisörsalonger och bagerier för att det är naturligt för flickor att leka så. Han menar alltså att det är genetiskt. Är det alltså onaturligt för en tjej att bygga en brandstation som finns i vanliga LEGO city? Nej, det tror jag verkligen inte. Än en gång ser vi bara ett tydligt exempel på hur samhället vi lever i cementerar könsnormerna. Genom val av färg, form och historia har de skapat två separata världar för flickor och pojkar från fem år.
En av de sakerna jag ändå tycker är värst är att barnen inte själva väljer sitt fack från början. Nej, vad unga barn tilltalas av formas av deras tidigare erfarenheter. Det är därför arbete mot ett genusneutralt samhälle är så fruktansvärt viktigt. När mamma/pappa/syster/farfar eller annan person köper flickan/pojken sitt första LEGO-paket visar de och lär barnet vilket paket som hör till "deras" kön. Stört men oundvikligt idag. Jag blir verkligen upprörd av sånt här, det finns inget syfte med att placera treåringar i fack. De skilda "lekvärldarna" leder ju också till att barnen bara leker med barn av samma kön, flickorna med sitt lego och pojkarna med sitt. På så sätt skapas redan här dåliga förutsättningar för skoltiden, gruppdynamiken blir bevisat sämre i de alldeles för vanliga könssegregerade klasserna, oavsett ålder.
Varför är då det här relevant för vårt projekt? Jo, det utmynnar i att skapa leksaker som både flickor och pojkar kan/får leka med. Leksaker som inte bygger på gamla normer. Det är just detta vi försöker göra med vår bok, skapa en bok om tjejer och killar för tjejer och killar. En bok som inte har en underbyggd agenda av hur en flicka respektive pojke ska vara. En bok som inte visar enisida uppmuntrade bilder av flickor som bakar och pojkar som leker med bilar. Samtidigt, som jag nämnt tidigare, handlar det om att visa att pojkar "får" leka med bilar, men det får flickorna med!
/Bea
v. 48 Anna Ekström föreläser
I fredags på Fias fantastiska feministiska fredagar hade hon tagit dit Anna Ekström, generaldirektör för skolverket, för att prata om jämlikhet i skolvärlden. Anna råkar vara mamma till min barndomsvän så det var väldigt roligt att höra henne prata. Hon höll en föreläsning först om sina erfarenheter och idéer och sadan hade vi en gruppdiskussion. Anna talade mycket om killarnas roll i jämställdheten, något som jag verkligen tog fasta på och tänkt vidare över. Hon talade om att flickor och kvinnor idag rört sig långt de senaste 50 åren medan männen stått still. Jämställdheten vi har uppnått idag har inte i den grad hon/vi vill lett till lika villkor, snarare till att kvinnor tagit plats på männens arenor. En kvinna i en chefsposition eller en tjej som söker bygglinjen på gymnasiet uppmuntras i de flesta fall idag, medan en man som jobbar som sjuksjöterska ses som mesig och en kille som söker frisörlinje ofta får gliringar gällande sin sexuella läggning. De yrken som är förknippade med kvinnor har uppenbarligen fortfarande låg status.
Anna, som representant för skolverket, menar att man måste ta tag i det här i ung ålder, något som jag och Alice håller med om. Det är av denna anledning vi från början valde att göra det här projektarbetet. Jag vill hänvisa till mitt inlägg v. 47, det handlar inte om att kvinnor ska dominera, det handlar heller inte om att kvinnor och män inte får/kan göra si eller så, det handlar om att alla ska ha lika möjligheter. Varför jag håller med Anna och varför arbeten som vårt projekt känns så viktigt beror just på detta, för att skapa lika möjligheter vad gäller gymnasieutbildning och framtida val i livet måste man börja tidigt. Att uppmuntra till en fördomslös och genusneutral förskola tror jag kommer göra det lättare, både för flickor och pojkar, att söka sin identitet i ett bredare spektrum under tonårstiden. Det är alltså av yttersta vikt att vi inte glömmer pojkar här. I högre åldersgrupper behöver kvinnornas rättigheter få mycket uppmärksamhet då det handlar om lön och föräldraledighet bland annat, men att uppmuntra pojkar från ung ålder till att inte följa de manliga normerna tror jag kan bidra till en minskad klyfta mellan könen i nästa generation.
Annas föreläsning var väldigt intressant och inspirerade mig verkligen till projektet. Hennes mål för förändring var desamma som våra mål för projektet. Det gav helt enkelt ett rejält lyft motivationsmässigt och jag ser fram emot att fortsätta jobba nu.
/Bea
V. 6 Försök till utkast
Redan när jag försökte skriva andra meningen till boken fastnade jag. Det är svårt att skriva för barn. Det skär lite i mig att behöva skriva "dom", men inte kan man skiva "de" i en barnbok? I flera av böckerna jag läste i höstas noterade jag att de till och med använder dej istället för dig. Det är ju helt logiskt egentligen, man måste göra det så lätt som möjligt om ett barn som precis lärt sig läsa ska förstå. Men... Lär man dom(!) inte fel då? Jag får helt enkelt försöka skriva vidare med dom och se vad Alice tycker när vi har möte nästa vecka med våra första utkast på text och teckningar. Att skriva en text med språk som passar en barnbok utan att se bilderna framför mig var kämpigare än vad jag trodde...!
/Bea
V.6. Igång med tecknandet.
Idag har jag börjat illustrationerna till de första "scenerna" i vår bok. Jag utgår från den storyboard vi gjorde förra veckan, då vi tillsammans bestämde utseende på barnen och hur de olika bilderna ska se ut på ett ungefär.
Min plan är att först skissa alla 12 scenerna så jag kan få en bild av hur det kan se ut. Att göra skisser först innan jag börjar med själva orginalen fördröjer visserligen processen men det ger mig möjlighet att leka och testa med till exempel färger och utformning. När jag sedan är klar med mina skisser kan jag och bea sedan titta på dem och undersöka om de är sammanhängande, om de fungerar med texterna bea jobbat med och om vi lyckats med det vi ville.
För i just en barnbok så tar illustrationerna stor plats, och vi har båda märkt hur mycket av just genus och jämlikhetsaspekten som tar uttryck i just bokens bilder. Därför var det bra att vi tillsammans förra veckan diskuterade just ämnen som färger, frisyr osv för att kunna förmedla vårat perspektiv på jämställdhet. Det har varit svårt att hitta en bra balansgång för att kunna bryta ner stereotyperna av pojkar och flickor, utan att bara vända på allting (att klä pojkarna i rosa och flickorna i blått, för att ta ett enkelt exempel). Att göra på det sättet skulle därmed göra att en del av hela vår "poäng" med denna bok går förlorad; en flicka ska självklart kunna ha rosa kläder på sig men det ska inte vara på grund av att hon är en flicka som hon har det och vice versa.
Nu när jag kommit igång ser jag verkligen framemot att lägga ner tid på illustrationerna, även om det kommer bli en rejäl utmaning.
//Alice
