Alice, Bea och barnen

Från idé till slutprodukt

Mitt projektarbete som jag genomfört tillsammans med Alice Nordwall har gått ut på att analysera och skapa förståelse för hur genus och jämlikhet tillämpas (och inte tillämpas) i barnlitteratur för att på så sätt skapa större förståelse för de normer som finns i samhället idag, framför allt de som den nya generationen tar in genom litteratur. I den här rapporten ska jag utgå från några frågeställningar rörande hur vår arbetsprocess sett ut, hur vi löst de problem vi stött på samt vad jag har lärt mig under kursens gång.

Hur har jag arbetat med mitt kunskapsområde?

För att ha en stabil grund inför skrivandet samt för att utveckla mina kunskaper om ett ämne som intresserar mig men som jag visste mindre om än jag trodde när projektet började, var hela höstterminen vigd åt fördjupningsarbete. Av pedagogiska skäl analyserade jag först några böcker, sedan läste jag en mängd facklitteratur om genus för att sedan fortsätta med analyserna.

När jag ser tillbaka på mitt arbete är min utveckling kunskapsmässigt väldigt tydlig. Från att i de första inläggen beskriva min förvirring över vad i hela friden genus faktiskt är känner jag att jag idag, speciellt efter att ha skrivit vår bok, har en helt annan medvetenhet gällande genusfrågor i samhället. När vårterminen kom var det fantastiskt roligt att börja med det kreativa arbetet. Först kom insikten om hur mycket bakgrundsarbete det faktiskt krävs för att skriva en bok, hela vägen från tankekarta till tryckt bok. Det har krävts disciplin för att kunna tänka utanför ramarna samtidigt som man måste hålla sig inom en tidsgräns. Utformandet av huvudkaraktärerna är ett bra exempel på detta. Vi märkte att för att få boken genusneutral var det lätt att vi bara vände på normerna, vi tillskrev pojken alla de normer som vanligtvis tilldelas flickor och vice versa, vilket absolut inte var vårt syfte. Syftet var som vi beskrivit i bloggen snarare att på ett enkelt sätt visa på hur lätt det kan vara att fostra barn genusneutralt och utanför stereotyperna för flickor och pojkar, något vi ville uppnå utan att nödvändigtvis behöva skriva något provocerande. De jämlika och jämställda idealen i boken ska kännas lika naturliga som de egentligen är, inte som något stötande eller revolutionerande.

Förutom den kunskapsmässiga utvecklingen har projektet också inneburit en hel del planering och strukturering. Jag kan stolt säga att vi följt vår tidsplan. Att lägga mycket tid på att skriva en detaljerad tidsplan i början var helt klart värt det, den har fungerat som en sporre för mig genom hela projektet.

Det vi talade mycket om i början som vi sedan strukit är samtal med författare och förläggare. Det är väldigt synd att vi inte har gjort det, men att få tag på intresserade personer samt att hitta tid (både för dem och för oss) visade sig vara för komplicerat. Men med tanke på den tid jag lagt på att läsa om barnlitteratur och dess uppbyggnad samt den mängd feedback vi fått från olika håll känns det som att vi ändå lyckats göra ett bra arbete utan att prata med branschmän. När jag pratar om feedback menar jag inte bara de som läste vår slutgiltiga bok, utan under hela projektet har mycket diskussioner pågått ”bakom stängda dörrar”. När folk har frågat vad jag har för projektarbete har det väckt många intressanta och långdragna diskussioner gällande både litteratur och genus ur vilka många bra synpunkter, tankar och boktips har kommit. Jag har insett att man ska inte underskatta det råd och stöd man kan få från människorna omkring sig. En av mina mest givande diskussioner var med mina föräldrar i slutet av projektet, en diskussion som pågick i två timmar där jag själv blev förvånad över hur mycket jag lärt mig under året då diskussionen gick ut på att jag fick försvara varför normförebyggande arbete behövs samt varför Sverige inte är jämställt som det ser ut idag. Själva feedbacken på boken var givetvis även den väldigt givande. Det var kul att se att även de som inte vet något om den långa processen det var att skapa boken kunde uppskatta den och framför allt ge oss konstruktiv kritik på den.

Projektets syfte samt tidsplanen har givetvis genomgått vissa förändringar under tidens gång som vi beskrivit i bloggen. Bland annat valde vi i mitten av projektet att fokusera mer på jämställdhet än jämlikhet, men till slut blev boken likvärdigt präglad av de båda vilket känns väldigt bra. Att bryta heteronormen blev exempelvis en mer central del i vår bok än vi först hade väntat då två homorelationer (dock bara mellan män) kom med. Diskussionen kring handikapp och sjukdomar som var central i början hamnade dock i skymundan. Vi läste flera barnböcker som behandlade ämnet men det är inget vi belyser i vår bok. Å andra sidan belyser boken absolut inte motsatsen utan lämnar det snarare osagt.

Nu när jag tittar i backspegeln blir jag extremt stolt över vad jag och Alice har åstadkommit. Jag är också väldigt stolt över min personliga utveckling i projektarbetet. Om jag skulle ha möjlighet att göra om något skulle jag ha varit bättre på att blogga från början. Mycket av det arbete jag faktiskt lagt ned på projektet framgår inte där. Jag skulle dessutom velat låta ännu fler läsa vår bok och skriva någon form av reflekterande rapport över folks reaktioner och åsikter, men det fanns helt enkelt inte tid. Jag får bara vara glad för att den feedback vi fått har varit så bra och gav oss så mycket uppslag till boken.