V. 11 Testa boken
Mycket snart kommer vi till den delen av proccessen när vi ska testa vår bok på barn och vuxna. Som Alice tidigare nämnt ska vi möta en grupp i hennes stall. Jag tänkte också att mina föräldrar är en bra testgrupp, de växte båda upp på landet under 50-talet och när vi började prata om min projektarbete för några veckor sedan sa de "varför då?" om faktumet att boken skulle vara genusneutral. Detta ledde till en diskussion om jämställdhet och genus som höll i sig från Uppsala in på garageuppfarten. Ska bli väldigt intressant att se vad de har att säga om boken när den väl är klar, om de kommer tycka att den är extrem eller om de rentav inte kommer märka vårt försök till att vara genusneutrala.
Min syster är lärare för en fjärdeklass i bredäng och vi har pratat om att testa boken på hennes elever. Bara faktumet att en kille blir kär i en kille kommer väcka ramarskri menar hon, spännande. Jag hoppas verkligen vi kan få ihop det, Alice är också jättetaggad, vi får bara hoppas att det finns tid nog i hennes planering.
/Bea
V. 10 Konsten att komma ingenvart
Redan när jag för tre veckor sen skrev sida ett till tre började jag fundera över sida fyra, fortfarande sitter jag bara och skriver, raderar, skriver och raderar. Det här är mina och Alice gemensamma stödanteckningar till denna sida: "På väg hem diskuterar dom vem som gillar Ahmed mest. Båda är kära i honom. De börjar bråka tills föräldern (pappan) säger till.
- Trottoar, lite irriterade miner, gestikulerar, föräldern en bit framför. Säger till till slut"
Att försöka få ut det här i ord är helt klart det svåraste jag gjort i projektet hittills. Texten får ju som sagt inte bli för lång, samtidigt måste ju någon form av konversation mellan barnen leda fram till detta konstaterande för att man ska kunna hänga med (och för att det ska bli bra). Jag lyckas fortfarande inte skriva "diskuterar" på ett bättre sätt heller. "barnen pratar" känns bara löjligt, det är lite för låg nivå känns det som, jag får flashbacks från mina lågstadienoveller. Vad tycker du Alice? Har du några tips? Jag ska fila vidare och hoppas att jag kommer på något vettigt.
/Bea
V. 8 första texten
Av någon anledning har det här inlägget blivit sparat som utkast istället för publiceras, inte konstigt att inte Alice sett det! Här följer i alla fall texten till de första tre sidorna i boken i ett första utkast. Poängen är nu att Alice ska kunna kommentera texten via bloggen samt lägga upp bilderna som hör till så jag får se dem. Smidigt värre.
Det här är Vilgot och Elvira. Vilgot och Elvira går på samma dagis och bor på samma gata. Dom tycker om pyssel och älskar att klättra i träd. Fast mest älskar dom godis. Dom har varit kompisar så länge dom kan minnas.
...
En dag på dagis när Vilgot och Elvira leker kommer snälla Birgitta in.
- Barn, det här är Ahmed, han är den nya vikarien. Nya Ahmed hälsar glatt och säger att han tycker det är supertrevligt att vara här. Vilgot tycker han verkar lite konstig.
- Jättekonstig. Tycker Elvira.
...
Timmarna går på dagis och det börjar bli sent. Idag är det Elviras pappa som ska hämta men han har blivit försenad. Ahmed kommer fram till dom och frågar:
- Är det bara ni kvar? Vilgot och Elvira nickar.
- Vi kan inte komma på något mer att göra. Säger Elvira surt.
- Nej, vi har redan gjort allt roligt idag. Säger Vilgot och tittar ledsamt på klockan. Han förstår den inte riktigt än men han vet att det är så man gör när man har riktigt, riktigt tråkigt.
- Vill ni inte följa med mig ut i köket och baka chokladbollar då? Vi kan baka en massa chokladbollar, så kan vi bjuda alla dom andra på fredag!
Det var den bästa idén Vilgot och Elvira hört på hela dagen.
Ahmed är väldigt duktig på att baka, han visar hur man gör degen lagom kladdig för att rullas och hur dom ska rulla för att få pärlsocker runt hela. Han låter dom till och med provsmaka lite smet då och då.
-Vi måste ju kolla så att den inte är giftig! Säger han och ler.
-Han är verkligen konstig. Fnissar Vilgot.
-Superkonstig! Tycker Elvira.
...
Min egen spontana reflektion nu när jag läser det igen några veckor senare är att det är väldigt tråkigt, men jag tänker att det är trots allt bara introduktionen plus att det blir en helt annan grej med bilderna till. Texten måste ju vara kort, koncis och lättläst för att passa till målgruppen, detta gör det också lite platt. Men men! Vi får se vad vi kan göra.
V.12 Bör vi använda "hen"?
Jag och Bea bestämde ganska tidigt att vi inte skulle använda "hen" som könsneutralt pronomen i vår barnbok. Vi kom överens om att det var en skillnad mellan det biologiska och det sociala könet och att det var det sistnämnda vi endast skulle fokusera på, och att ”han” och ”hon” fick vara kvar på grund av att en biologisk och fysisk skillnad alltid kommer att finnas mellan en "han" och "en hon".
Nu tittade jag på veckans avsnitt av Babel, där de hade ett inlägg om användandet av ”hen”. Mycket av diskussionen handlande om just den praktiska nyttan av ordet (i formella sammanhang är det ju faktiskt smidigast att skriva ”hen” istället för ”han eller hon”, som exempel) men även om hur just användandet av hen kan påpeka könsrollerna mer, trots syftet som könsneutralt alternativ. Detta tror jag mest beror på att vi idag inte är öppna för ordet, och att det skapar osäkerhet hos människor när de läser det. För väldigt mycket i vårt språk är uppbyggt så vi lätt kan skilja på könen. Som syster och bror t.ex, varför är det egentligen relevant vad för kön mitt syskon har om jag berättar det för någon? och detta finns det tusen exempel på, hur vi varje dag skiljer på könen utan någon som helst egentlig anledning.
I vårt samhälle ökar jämställdheten långsamt men säkert. Att i Sverige säga att män är bättre än kvinnor, eller att endast kvinnor bör stanna hemma med barn är oerhört tabubelagt. Men, i vi skiljer på män och kvinnor varje dag i vårt språk med ord utan den minsta laddning. Trots det när vi nu (äntligen?) har fått ett ord, ett pronomen, som faktiskt kan likställa män och kvinnor så möts det med väldigt starka reaktioner.
Som jag ser det så är ordet ”hen” idag endast ett tillägg till språket, och är inte där för att utkonkurrera ”han” och ”hon” (i alla fall inte i nuläget). Ordet för mig är så otroligt intressant, och även om jag tycker att vårt beslut om att behålla de icke könsneutrala pronomen är bra, så blir jag lite sugen på att kanske experimentera lite med ”hen”. Kanske testa att använda det, och egentligen speciellt att testa reaktionerna på barn och höra vad dem säger för hur ser just dem på ämnet nu? och hur kommer det se ut när dem blir vuxna?
(sveriges första barnbok som använder "hen")
//Alice
V.11. Vår första riktiga deadline?
Nu har jag pratat med ordföranden för min ridklubbs ungdomssektion, och sett till så de bokar in lördagen den 14e april till mig och bea! Då ska vi samla ihop några barn, troligtvis i åldrarna 8-12, som ska få fika och läsa vår bok och efter det berätta och förhoppningsvis även diskutera med varandra vad de reagerade på, under mina och beas observerande ögon. Nu när vi verkligen bokat in detta betyder det att vi då måste ha vårat första utkast helt klart, så nu är det bara att arbeta vidare!
//Alice
v.10. Fortsätter att rita!
Senaste tiden har jag bara försökt att avsätta tid för skisserna, och det går långsamt framåt.
De frågor som rör teckningarna visade sig under början av processen, men nu fortsätter jag bara med det väldigt konkreta arbetet och har inte efter att alla karaktärer ritats för första gången stött på några problem eller funderingar. Alltså, i nuläget finns inte mycket att analysera eller diskutera.
//Alice
