Alice, Bea och barnen

En av böckerna jag läst idag var en jättesöt bok av Sari Eliasson och Ann Forslind, "Tönten" (Alfabeta 2002). Boken handlar om Simon vars mamma börjat dejta en tönt. Boken baseras på en vanlig företeelse idag där barn blir avundsjuka på föräldrarnas nya respektive. Simons bästa vän Mira försöker hjälpa honom bli av med tönten, men det går inget vidare. Till slut ska Simon och tönten vara  ensamma och spelar TV-spel en hel kväll, en väldigt bra idé. "Han heter Johannes förresten." avslutas boken. 
Det här var verkligen en fin bok som jag tog till mig, den var välanpassad till barn, beskrev ett aktuellt problem och var svår att sticka hål på när det kommer till jämställdhet och jämlikhet (bästa vännen var både tjej och hade en annan etnisk bakgrund, alla karaktrer har alla möjliga färger på kläderna etc.). Under det här projektet har jag insett att den mest intressanta frågan inför vår bok är "vad är lagom?" inte "vad är perfekt?". Det finns inget som är perfekt. Det enda könsnormativa i den här boken är karaktärernas namn. Frågan är om boken verkligen hade varit bättre om alla hette Alex och Kim? Eller är det kanske så att det bara är mina egna fördomar som gör att jag utgår från att namnen är baserade på karaktärernas kön? Kanske är Simon en tjej och det är jag som satt ett kön på honom. Oavsett har Sari Eliasson lyckats med något eftersträvansbart, lagom.